Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar ämnesomsättningen och den har därför stor påverkan på vårt välbefinnande. Är sköldkörteln underaktiv och producerar för lite hormoner drabbas man av hypotyreos. Det kan bland annat ge symtom som trötthet, orkeslöshet, koncentrations- och minnessvårigheter, ofrivillig viktuppgång samt en allmän känsla av att något är fel i kroppen.
Innehållsförteckning
Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar ämnesomsättningen och den har därför stor påverkan på vårt välbefinnande. Är sköldkörteln underaktiv och producerar för lite hormoner drabbas man av hypotyreos. Det kan bland annat ge symtom som trötthet, orkeslöshet, koncentrations- och minnessvårigheter, ofrivillig viktuppgång samt en allmän känsla av att något är fel i kroppen.
Hypotyreos innebär att man har underfunktion hos sköldkörteln och därför brist på sköldkörtelhormoner. Det är en kronisk sjukdom som påverkar ens allmänna hälsa i högsta grad och kan resultera i både fysiska och psykiska symtom.
Det går inte att förebygga eller bota hypotyreos, däremot går det att behandla så att de flesta som drabbas kan leva symtomfritt. Hypotyreos är en mycket vanlig sjukdom, särskilt bland kvinnor.
Sköldkörteln är en körtel som sitter på framsidan av luftstrupen. Sköldkörteln är uppbyggd av små blåsor som kallas folliklar och deras väggar består av follikelceller.
Follikelcellerna tar upp näring från blodet och använder det för att producera sköldkörtelhormoner. Särskilt jod men också selen och zink är viktigt för produktionen av sköldkörtelhormoner. Hormonerna lagras sedan i folliklarna innan de skickas ut i kroppen.
De viktigaste sköldkörtelhormonerna är tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). De skickas ut i blodbanan från sköldkörteln och påverkar alla celler i kroppen. Deras främsta uppgift är att reglera ämnesomsättningen. Eftersom de påverkar alla celler har de stor påverkan på ens hälsa, både fysiskt och psykiskt.
I den friska kroppen reglerar hjärnan sköldkörteln genom att producera hormonerna TRH och TSH i hypotalamus och hypofysen. När nivåerna av sköldkörtelhormon ändras i blodet känner hjärnan av det och signalerar till sköldkörteln att producera mer eller mindre.
Sköldkörtelhormonerna påverkar många vitala funktioner, exempelvis:
Hypotyreos är en sjukdom som innebär att kroppen producerar för lite sköldkörtelhormon. Detta påverkar bland annat uthålligheten och orken, allmäntillståndet, kroppens värme- och viktreglering samt det psykiska välbefinnandet. Eftersom symptomen kan lindras med hjälp av behandling är det viktigt att upptäcka eventuell hypotyreos.
En undersökning av sköldkörtelns funktion genomförs bland annat vid svår trötthet eller betydande viktökning utan att det föreligger större förändringar i kost- och träningsvanor. Det görs genom ett enkelt blodprov där man kontrollerar nivåerna av sköldkörtelhormoner i kroppen.
Sjukdomen går inte över av sig själv utan är kronisk (livslång) och bör behandlas.
Hypotyreos påvisas med ett blodprov, enbart symtom räcker inte för att fastställa diagnos eftersom dessa kan ha flera olika orsaker. Symtom som kan uppstå är bland annat:
Symtomen på en funktionsnedsättning i sköldkörteln är alltid individuella och beror på exempelvis ålder, hur länge sköldkörtelfunktionen varit nedsatt, svårighetsgrad och dessutom andra sjukdomar.
Vid svår hypotyreos kan aptiten försämras avsevärt. Vikten kan trots detta öka eftersom ämnesomsättningens hastighet är låg.
Mag-tarmkanalens funktion kan bli oregelbunden och det är vanligt med förstoppning hos personer drabbade av hypotyreos.
Den mest betydande effekten av hypotyreos på blodomloppet är förhöjt kolesterolvärde och förhöjda blodfetter (vanligtvis en ökning av det “dåliga” LDL-kolesterolet och triglyceridnivåer). Detta är faktorer som ökar risken för en rad hjärt- och kärlsjukdomar. Vid hypotyreos kan hjärtslagen också bli långsammare och låg puls hos personer med hypotyreos är vanligt.
Nedsatt funktion hos sköldkörteln med efterföljande underproduktion av sköldkörtelhormoner kan uppstå av en rad anledningar. Oftast är orsaken till hypotyreos en autoimmun sjukdom, men tillståndet kan ha flera olika orsaker.
Gemensamt för dessa är att sjukdomen nästan alltid beror på faktorer som ligger utanför ens egen kontroll. Nedan listas de vanligaste av de möjliga orsakerna.
Autoimmun sköldkörtelinflammation (Hashimotos tyreoidit) är den vanligaste orsaken till hypotyreos. Autoimmun sjukdom innebär att kroppens eget immunförsvar skadar kroppen, vid autoimmun sköldkörtelinflammation produceras antikroppar mot vävnader i sköldkörteln och immunförsvaret skadar den när dessa binder in.
Man vet inte vad som orsakar sjukdomen men den är troligtvis ärftlig. Autoimmun sköldkörtelinflammation är kronisk, vilket innebär att sjukdomen inte går att bota och precis som hypotyreos i allmänhet är sjukdomen vanligare hos kvinnor än hos män.
Tyreoidit innebär en inflammation i sköldkörteln. Tyreoidit kan bland annat uppkomma på grund av en infektion eller efter en graviditet. I vissa fall åtföljs tyreoidit av övergående hypotyreos.
Hypotyreos kan även vara orsakad av överdrivet eller otillräckligt intag av jod, strålning mot halsområdet, kirurgisk behandling mot hypertyreos eller som biverkan av vissa mediciner (exempelvis sådana som innehåller litium).
Hypofysen är en körtel som är en del av hjärnan och den reglerar bland annat sköldkörteln. Vid hypofysorsakad hypotyreos bildar hypofysen inte tillräckligt med tyreotropin (TSH) vilket gör att sköldkörteln inte tillverkar nog med sköldkörtelhormoner. Det är ett tillstånd som är ovanligt.
Sköldkörtelcancer är en ovanlig sjukdom. Efter behandling mot sköldkörtelcancer kan funktionen i sköldkörteln vara nedsatt och man kan då behöva medicinera mot hypotyreos.
Sköldkörtelcancer ger ofta upphov till en knöl på sköldkörteln som syns och känns på halsen. I princip alla knölar som kan kännas på halsen är dock godartade och de vanligaste orsakerna till dessa är en förstorad sköldkörtel eller struma.
Struma innebär en förstoring av sköldkörteln, vanligtvis är funktionen i sköldkörteln ostörd av tillståndet. Det kan dock i vissa fall orsaka hypotyreos. Det är en blandning av både ärftliga och miljömässiga faktorer som är orsaken bakom struma.
Tillståndet är vanligare när det förekommer i släkten och blir även något vanligare med åldern. Förr var även jodbrist en vanlig orsak till struma men numera ser man det knappt eftersom jod finns berikat i livsmedel som bordssalt.
Hypotyreos kan förekomma i samband med andra autoimmuna sjukdomar och tillstånd. Exempelvis finns det koppling till:
Symtom från hypotyreos liknar även de som uppstår vid flera andra sjukdomstillstånd. Om det inte går att bekräfta diagnosen hypotyreos kan det mycket väl finnas en annan orsak till symtomen.
Exempelvis kan följande tillstånd ge symtom som liknar de vid hypotyreos:
Hypotyreos diagnosticeras med hjälp av ett blodprov. Enbart symtom kan indikera att man lider av sjukdomen, men eftersom symtomen är liknande för flera andra sjukdomar och tillstånd krävs ett blodprov för att man skall veta säkert.
Man undersöker nivåerna av sköldkörtelhormoner i blodet vid misstanke om hypotyreos. Vanligtvis mäts nivån av fritt T4 (FT4) och tyreotropin (TSH). Har man hypotyreos är vanligtvis TSH antingen förhöjt eller för lågt och T4 lågt.
Hypotyreos behandlas med läkemedel som är substitut för sköldkörtelhormon, vanligast är Levaxin. Hypotyreos är vanligtvis en livslång sjukdom, däremot blir många symtomfria med behandling.
När hypotyreos diagnosticeras behandlas det med läkemedel som innehåller olika former av sköldkörtelhormon. Det vanligaste läkemedlet heter Levaxin och innehåller syntetiskt tyroxin (T4).
Medicinen tas dagligen och dosen anpassas individuellt i samråd med läkare. Det tas regelbundet blodprov för att kontrollera att sköldkörtelvärdena är normala och annars anpassas dosen. Efter påbörjad behandling brukar värdena kontrolleras ungefär var sjätte till var åttonde vecka.
Vanligtvis är startdosen lägre än underhållsdosen. Man ökar gradvis mängden läkemedel till dess att en lämplig dos fastställts för just den individen. När dosering justerats till en lämplig nivå behövs inte lika regelbunden övervakning av sköldkörtelhormonerna och kontroller kan göras exempelvis vartannat år. Hypotyreos är en kronisk sjukdom och medicineringen är vanligtvis livslång.
Faktorer som andra mediciner, andra sjukdomar och ålder samt andra individuella faktorer påverkar alla behandlingen av hypotyreos som därför alltid är individuellt anpassad. Det som är optimal dos för en person med hypotyreos kan vara både för hög och för låg dos för en annan. Man ska därför vara försiktig med att jämföra en viss individs behandling med en annans.
Det går inte att förebygga hypotyreos utan sjukdomen uppstår i princip alltid på grund av faktorer som är utom ens kontroll. Ett undantag är de få fall där kosten inte innehåller nog av de näringsämnen som sköldkörteln behöver för att producera sina hormoner. I dessa sällsynta fall är tillståndet övergående om kosten rättas till.
De viktigaste näringsämnena för att sköldkörteln ska fungera väl är jod, selen och zink. Intag av dessa näringsämnen säkras främst genom en varierad kost. Nedan listas källor till jod, zink och selen:
Brist på jod, selen eller zink är ovanligt men kan uppstå om det saknas i kosten. Till exempel får veganer inte alltid i sig tillräckligt av dessas näringsämnen.
En normal nivå av sköldkörtelhormon är viktigt för en normal fosterutveckling. Sköldkörtelhormonerna kontrolleras därför i början av graviditeten hos barnmorskan.
Om du är under behandling för hypotyreos innan graviditeten bör behandlingen fortsätta. Man ska inte avbryta behandlingen utan läkares ordination. Behovet av medicinering och eventuell dosändring bedöms omedelbart i början av graviditeten och sedan vidare successivt under dess gång.
Efter graviditeten kan den tidigare dosen oftast återupptas. Alla förändringar i behandlingen av hypotyreos bör ske i samråd med läkare.
Om du har hypotyreos och även behöver järntillskott under graviditeten är det bra att ta järntillskottet och medicinen (sköldkörtelhormonsubstitut som exempelvis levaxin) vid olika tidpunkter. Järntillskott minskar nämligen upptaget av sköldkörtelhormon. Järntillskott kan exempelvis tas på kvällen om man tar sitt sköldkörtelhormon på morgonen.
Även kalcium minskar upptaget av sköldkörtelhormon. Livsmedel med mycket kalcium eller kalciumrika kosttillskott ska därför inte förtäras samtidigt med dessa utan med några timmars mellanrum.