Parathormon reglerar kalciummetabolismen

Parathormon påverkar skelettet och njurarna.

Kort om parathormon

Bisköldkörtlarna utsöndrar parathormon, även känt som parathyroideahormon (PTH).
Produktionen av parathormon beror på kalciumhalten i blodet.

Innehållsförteckning

Parathormon, även kallat parathyroideahormon (PTH)

Bisköldkörtlarna utsöndrar parathormon, även kallat parathyroideahormon (PTH), som reglerar kroppens kalciumbalans. De flesta människor har fyra ärtstora bisköldkörtlar placerade bakom sköldkörteln, men deras antal och placering kan variera.

Vad är parathormon och vad gör det?

Bisköldkörtlarna utsöndrar peptidhormonet parathormon i blodomloppet. Detta hormon reglerar frisättningen av kalcium från skelettet, absorptionen av kalcium i tarmen samt dess utsöndring via urinen.

Parathormon ökar mängden kalcium i blodet när kalciumnivån är för låg. Produktionen av parathormon är direkt beroende av blodets kalciumhalt; om kalciumnivån sjunker, ökar hormonproduktionen för att återställa balansen. När kalciumnivån är för hög, minskar produktionen.

Utöver kalcium reglerar parathormon även fosfor- och magnesiumnivåerna i blodet. Till exempel, om magnesiumhalten minskar eller fosfatnivån ökar, stimuleras utsöndringen av parathormon.

Varför undersöks parathormonnivån?

Parathormonhalten mäts genom ett blodprov för att utreda orsakerna till onormala kalciumvärden i blodet.

Undersökningen görs oftast av följande skäl:

Misstanke om förhöjd kalciumhalt i blodet, vilket kan ge symtom som magont, illamående, trötthet, konstant törst och ökat behov av att urinera.
Misstanke om för låg kalciumhalt i blodet, vilket kan ge symtom som magont, muskelkramper, onormal hjärtrytm och stickningar i mun, ben eller händer.

Vad är referensvärdet för parathormon?

Referensvärdet för parathormon är 1.6-6.8 pmol/L. Referensintervallet gäller fastande morgonprov.

Referensvärden kan skilja sig åt beroende på var analysen utförs och vilken analysmetod som används.

Vad innebär ett högt värde?

Höga parathormonnivåer kan bero på:

Bristsjukdomar: Brist på kalcium eller D-vitamin i kosten kan sänka kalciumhalten i blodet och höja parathormonnivåerna.
Hälsoproblem: Kronisk njursjukdom, primär hyperaldosteronism och absorptionssjukdomar i tarmen kan höja parathormonnivåerna.
Hyperparatyreoidism: Vanligaste orsaken är en godartad tumör i bisköldkörtlarna som producerar för mycket parathormon, vilket leder till hyperkalcemi och kalciumförlust från benen.
Cancer: Bukspottkörtel-, lung- och bröstcancer samt lymfom och leukemi.
Dialysbehandling.
Läkemedel: Vissa läkemedel som litium (mot bipolär sjukdom) och furosemid (ett diuretikum).

Vad innebär ett lågt värde?

Låga parathormonnivåer kan bero på:

Läkemedel: Digoxin (mot hjärtrytmrubbningar och hjärtsvikt).
Magnesiumbrist.
Hypoparatyreoidism: En låg parathormonnivå tillsammans med hypokalcemi indikerar ofta underaktivitet i bisköldkörtlarna, vilket kan bero på operationer i halsområdet, som borttagning av sköldkörteln.

Parathormon och överaktivitet i bisköldkörtlarna

Vid överaktivitet producerar bisköldkörtlarna för mycket parathormon. Detta ökar kalciumfrisättningen från benen till blodet och minskar kalciumutsöndringen i urinen, vilket leder till hyperkalcemi.

Hypoparatyreoidism eller underaktivitet i bisköldkörtlarna

Underaktivitet i bisköldkörtlarna är mycket sällsynt och orsakar hypokalcemi. Vanligtvis beror detta på skador eller borttagning av bisköldkörtlarna vid sköldkörteloperationer, men kan även uppstå till följd av autoimmun inflammation.

Symtom på underaktivitet inkluderar muskelkramper, stickningar i tår och fingrar samt domningar kring munnen. Behandlingen består ofta av dagligt intag av kalcium- och D-vitamintillskott (alfakalcidol eller dihydrotakysterol).